Trådgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar Hösten uppvaknar att gälda livets lån Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar Neröver ormlikt ringlar sig ån Tungt jag uppför stråva blint i senskymningsblåsten Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral Nordstormens anderdräkt återföder frosten Där klipporna bildar den mörka tempelsal Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig fammar Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder Snösmyckade toppar likt tinnar och torn De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig fammar Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar