En skepnad som vintern kår I nattens stjärnaurora Frostens dotter som fimbulkronan bär Den isblåa huldra tiga Svept i slöjor vinterliga En nysnöns ängel från vitklädd glaciär Över skarbekrönta block i månskensglans Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans Fjäten skrida fram mot frusen sjö Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö Med fridsäll röst hon signar De som under isvind dignar En fordom sång til värn, en själens sköld I nordskogen silvrigt skimmer I hängdrivor vi f¨rnimmer Den hednasköna född ur Jökelköld Likt tornerspel mellan frusna sfärer Gryning ur natt sig tvingar Stjärnevän, den nakna blekhet Seglar på älvevingar Hon åter träder gennom frostportalen När månljus dör för stigen sol Det gnistrande stoft hon strör Leder stigen till hennes drottningsstol Över skarbekrönta