En stärkande känsla som håller anden vid liv
Som överlever nornornas alla nycker
En kraft som segrar över alla fiender
Den slumrar i dina blodsband, men finns där kvar
Ett naturens väsen, själens bärande stomme
En förnimmelse från förr, i arv från våra förfäder
En ymnigt strömmande styrka, lika gammal som tiden själv
En odödlig energi, som i naturen frodas
i varje levande fors och sjö, i varje mäktig ek och reslig gran
Stilla den andas, lugnt och starkt
men ett vaket sinne ser och hör, hur den väcker själaminnen
I glömska den ligger, men ger givmilt när du är redo att ta emot
Redo att väcka din ande till liv
Dess källa är outsinlig, evig och öppen åt alla som bär den inom sig
Låt den ej för evigt sova!
Känn dess återkomst, likt något som saknats
En del av den du är, ett kall från ditt blod
Känn ditt arv, och hur nordens själ flyter genom dina ådror
Ett fåtal är vi som urkraften minnes
Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar
Världen är höljd i mörker
men nordstjärnan leder oss till slaget på Vigrids slätt.
