Det kallas livets migrän Fel vagn, sist i kön Fortfarandes inte nykter än Men ändå någonstans har jag byggt ett hem Simmar omkring, kroken blänker i det blå Döljs av en mask men vi hugger ändå Backspeglar visar svidande filmklipp Gav ingen vidare insikt O jag orkar inte se på det förgångna Allt skit, alla fel dom är för många Vid förarsätet utan samvete Morgonljuset viskar arbete Som ett enda stort bakhåll Bergsäkert man tror att man har bra koll Skoningslöst, faller där man står Livet som en tågkorridor Ses sporadiskt Skämtar ibland En skål i nåt hörn Då saker kommer fram Svett o svårmod, livets lågor Gamla relationer ligger stashade i lågor Men nu står vi här o konverserar Är du gift, har barn, var bor du numera? Kul att se dig de va länge sen Samma gamla folket tror att vissa hänger än Sprang vi bort då vi sprang med i vinden Ser skott som ett stjärnfall i rymden Nya kläder större konton Lite rundare, bredare omfång Som ett enda stort bakhåll Bergsäkert man tror att man har bra koll Skoningslöst, faller där man står Livet som en tågkorridor (Det är vackrast när det skymmer All den kärlek himlen rymmer Ligger samlad i ett dunkelt ljus Över jorden)