Jag sitter så skrämd i min tvåa, och ser statens television.
Där säger en tv hallåa, go natt till vår fria nation.
I en otäckt fata morgana, ser jag Sveriges fana.
Symbolet för vårt ideal, för sanningen, friheten, tro och moral.
För jag tror fan dom sitter och valsar, i KU förhör och debatt.
Och vi står med tvättade halsar, begriper inte ett skvatt.
Sen går dom ut på krogen och skrattar, åt oss som inget fattar.
Och undrar föraktfullt som så,
hur mycket vi godtrogna svensker går på.
Sjung Nord, min fria Nord, mitt moders land du jordens lunga.
Nord, min trygga Nord, det är de ord vi alla älskar sjunga.
Vi säljer ej vårt land, mot rövar band står vi upprätt vägrar knäa.
Sjung Nord, min stolte Nord, tänk jag är gjord av Moder Svea.
Inte konstigt att människor klagar, ej kan skilja på rätt eller fel.
Då det verkar som våra lagar, bara gäller en del.
Fast kanske bäst man låter dom rufsa, trixa, mygla, bluffa.
Och stoppa sitt huvud i sand, för att bevara sin tro på sitt land.
Sjung Nord...
Alla kvinnor går med hor, utom min kära mor.
Ty hon är liljevit som snö, hon är oskuld och mö.
Sjung Nord...
