Joey Killer, våldets gud, ett heavy metalfreak
Som ruskar så sexigt med håret på scenen
Spottar fräser på sin publik
Men allra ballast när han juckar I sin noppriga trikå
Han spelar på guran med tunga och tänder
Ålar på golvet, trippar på tå
Han ylar som en skadad svan
En låt om när han skövlar stan
Men mitt I den sången hörs från sceningången
Hallå, hallå, hallå Joey
Och där står mamma med bullar och rykande choklad
Hon kramar och gullar, ser till att han mår bra
Ingen, så smart ser så klart
Oh oh oh för mamma vet bäst vad sin superstar vill ha
När han sen ska ut på dyr fyrtiolångtradarsturné
Med sin Butteriksimage, hetsa små pojkar
Så dom kissar på sig när han gör entré
Genom eld och blixtar låtsas påtänd går han upp I en slottsruin
Sen I ett laserrökfyllt extranummer
Nackar han höns med giljotin
Sen flyr han stället som ett skott
Byter sin mick mot tummetott
Somnar som I trans drömmer om ett fans, som ropar
Hallå, hallå, hallå Joey
Och där står mamma med bullar och rykande choklad
Hon kramar och gullar, ser till att han mår bra
Ingen, så smart ser så klart
Oh oh oh för mamma vet bäst vad sin superstar vill ha
När hans stjärna dalat
Och rösten mist sin ton
Känns det bittert deppigt
Bli en vanlig grå person
Roine Blom från Furuvik
Utan nån hit och utan publik
Men mitt upp I gråten hörs den gamla låten
Hallå, hallå, hallå Roine
Och där står mamma med bullar och rykande choklad
Hon kramar och gullar, ser till att han mår bra
Ingen, så smart ser så klart
Oh oh oh för mamma vet bäst vad sin superstar vill ha
Ja, mamma vet bäst vad en superstar
Mamma
