Pе Kеren nittonhundrasjuttioett, tog en kompis med mej en dag,
Vi skulle kolla in ett hдftigt band, som skulle va sе jдvla bra.
Och efter ett par minuter, att bandet hade dragit igеng,
Ja, hela lokalen svдngde, och alla sjцng med I deras sеng.
Еh, vilket drag, vilket underbart drag,
Еh, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.
Och efter halva konserten tystades musiken ner,
Och en sеngare I'mцrka solglasцgon satte sig vid pianot ner.
Det var det bдsta jag hцrt, nдr rцsten genom mцrkret skar,
Ja, hela kroppen skдlvde jag kan inte sдga vad det var.
Jag ska fцrsцka fцrklara I ord, men jag tror det mеste ses,
Men sеn musik finns inte I dag och kommer nog aldrig mer.
Еh, vilket drag, vilket underbart drag,
Еh, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.
Nдr jag gick ifrеn lokalen var det en rцst I mitt hjдrta som sa,
Den dдr sеngaren med det storburriga hеret kunde lika gдrna va jag.
Och nдr jag nu stеr pе scenen, sе minns jag varje gеng,
Nдr sеngarn med den spruckna rцsten sjцng: "When my minds gone"
Еh, vilket drag, vilket underbart drag,
Еh, vilket drag, vilket helvetes drag,
Еh, vilket drag, vilket underbart drag,
Еh, vilket drag, vilket helvetes drag,
Vilket drag,
Vilket underbart drag.
