Du kom till mig om natten. Det har jag sagt att du får. Du säger "kan du rädda mig, hjälp mig om det går". Men jag inte vad jag kan hjälpa dig med. Du säger kan du rädda mig, men hur ger du inte besked. Hur ger du inte besked. Jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser inte ut att ängslas till någon högre grad. Jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser ganska nöjd ut nu, du verkar nästan glad. Du verkar nästan glad. Men av mig får du ingen frälsning. Det du nog från förr. Men frälsaviljan väcks i mig var gång du står vid min dörr. Du menar du är krokig. Från livets fingerkrok. Du menar att min famn är varm. Du påstår jag är klok. Du påstår jag är klok. Jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser inte ut att ängslas till någon högre grad. Jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser ganska nöjd ut nu, du verkar nästan glad. Du verkar nästan glad. Du ler så mjukt emot mig. Din hand är aldrig hård. Jag vet inte varför du ber mig ta dig i min vård. För du verkar inte hjälplös. Inte heller kall. Du får gärna här hos mig i alla fall. Stanna här hos mig i alla fall. För jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser inte ut att ängslas till någon högre grad. Jag vill gärna rädda dig, men vet inte från vad. Du ser ganska nöjd ut nu, du verkar nästan glad. Du verkar nästan glad. Du verkar nästan glad. Du verkar faktiskt påfallande glad.