Jag hatar dig, Fцr att du fцrpassat denna orkan Denna vеldsamma orkan som Stдndigt rasar I mitt inre, Till en motbjudande, pulserande, Slemmig grе klump innanfцr mitt skallben Uppdelad I mikroskopiska fragment Och innesluten I smе rдnnilar av Substanser Dessa intensiva kдnslor, Vare sig de дr av hat eller av Kдrlek, дr trots allt den enda Mening jag tycker mig se I livet Antingen utgцrs ett vдsen av kall Livlцs betong, eller av en vеldsamt Bubblande och sprakande gryta Av vitglцdgade kдnslostormar Idag uppfylls jag av just det