Vi Sеlde Vеra Hemman och gav oss sedan ut,
Som fдgelen bortflyger, nдr sommaren tar slut.
Han kommer en gеng еter nдr vеren skrider fram,
Men vi fе aldrig skеda vеrt kдra fosterland.
Och nдr vi kommo till den Liverpoolska hamn
Begynte еngerns tеrar sе stritt att bryta fram.
Det blev en hjдrtans sveda I brцstet pе var och en.
Man talar blott om Sverige och om sitt fцrra hem.
Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav.
Det var fцr osss att skеda liksom en цppen grav.
Och fцdan som vi fraktat ifrеn vеr svenska jord
Den blev oss nu fцrbjuden att taga med ombord.
Och nдr vi hade seglat en vecka eller tvе,
Ett mцrker dдcket hцljde och bredde sig dдrpе.
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller gе.
Det var en gruvlig plеga fцr stora och fцr smе.
Nu blir en цmklig hunger, med sorg och grдt och gny.
En jдmmer som sig trдnger till himlens hцga sky.
Och dцden gruvligt hдrjar bland mдnskorna ombord.
Man ser de dцda kastas I havets vilda flod.
