Vi reste genom plast
Vi reste genom allsköns skräp
Vi lyfte Afrodites släp
Och fann vad man vill se
Vi släppte släpet i all hast
Och reste vidare
Envar fick stå sitt kast
Ur alla väderstreck kom blåst
Venus. hon höll sitt bälte låst
Vi grät, men utan hopp
Och hennes bälte var av plast
Av plast var hennes kropp
På havet var det vind
Vi surrade oss till en mast
Cyklopens öga var av plast
Sopran var var sirén
Åh broder, vår kapten blev blind
Vid superstjärnans sken
Förbannad denna stad
Förbannad denna usla tid
Där ingen ger den andre frid
Kärlek är överlast
Nu skriver jag en sista rad
Och pennan är av plast
