Dag framför dagar!
Jag stod där vid graven
Då blev jag mig själv
Vid ett ord som
Bröt min ensamhet
Och det ordet jag hörde
Var mitt namn från hans mun
Som att komma ut
Till en ny värld
Där jag blivit till en fjäril som får
Flyga så fri
Från kokongens gravmörka rum
Genom historien
Har namnet Maria
Så ömt från hans mun
Sen från graven
Överallt spritts ut
Som en smekning från himlen
Åt alla Guds barn
Som att vara känd
Älskad och fri
Och snart redo för en vind som kommer
Lyfta oss upp
Ur vår långa ensamhets natt
Tid framför tider
Då ängeln från himlen
Tog gravstenen bort
Från de hjärtan
Som är ofria
I förflutna och framtida
Dagar och år
Som att komma hem
Dit vi hör till
Dit vår darrande kompassnål pekar
Där väntar Guds
Evigt unga drömmar på oss
