Jag föddes ur havet
vid vindarnas lek
och väcktes i vågornas dans
och spolades upp
på den grönskande strand
och visste med ens att jag fanns
Jag kände mig hungrig
då åt jag mig mätt
av frukter som föll i min hand
Men oron blev stor
för kommande da’r
som levande känner ibland
Nu lyssnar jag tryggt
till de lugnande slag
som endast mitt hjärta kan ge
Jag räknar ej längre
de tider som flyr
jag fruktar ej vad som ska ske
Innesluten i jordens famn
ska Du alltid vara!
Vem Du är
och vad Du är
behöver ingen förklara
Tiden går
och den står still
Allting finns
Och hör Dig till!
Innesluten i jordens famn
ska Du alltid vara!
