Ett vårregn seglar fram och sprider sin väta
Över marken, som tänd av tidens låga
I denna längtans trakt har ljusdroppar börjat fläta
Sommarväven som ivrigt vill återåga
Livskraftens gåtfullhet
Spirar i växandets vård
Tämnd av jordens fruktbarhet
Ett myller förenas i ett ackord
Livskraftens gåtfullhet
Andas i stillhet och storm
I ett kretslopp byggt mot evighet
Likt spruckna droppars återskapande form
I en tid när frön väcks för sin resa
Ur sina kapslar, förhemligade men fria
Spridda av vinden för att beträda glesa
Vidder, som de har kommit för att befria
Ur vintirg skepnad höjs världens nyansrikt och vårens skira grönska först
Där, smältfloder ljuder orkesterlikt och mildrar jordskorpans oändliga törst
