Ur fimbuls sköte nu tjälas vattenkristall
Luftiga snöskikt blir till fördärvets kungörelse
Nedåtfallande hängdrivor, snart drastiskt sammanfall
Det ovanliggande lagrets brådstörtande rörselse
Ett stillaliggande snöfält blir en rasande avgrund
Hör! Flaklavinens dova domedagsvisa
Glidlagren raskrevad bryter fram över berggrund,
Av blidvädrets växling har de börjat förlisa
Vi slukas i en frusen störtvåg
Lavinen rasar våldsamt
Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg
Livenen växer fruktsamt
Vi slukas i en frusen störtvåg
Lavinen lamslår med skräckfylld makt
Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg
Lavinen förseglar sluttning och schakt
Det drevat mot läsidor till nya tjocka flak
Med sprickbildning som ättelägg i den gråmulna solen
Se! Hur virvelvind rider på skyarnas tak
När förkastningar i snön åter besätter kungastolen
Fjälltronen, som ett enväldift härskarmedium
Där den vintriga jordytan sammanrinner
Till ett mörkt, vitt och tätt begravningsrum,
Allt medan ångestens låga fasaväckande brinner
