Isvind, frostvind i armodsbunden skrud
En ljudfylld fristad åt vinterrikets sändebud
Han som föddes under polstjärnan, i stäng köld
Under stormslitna skravidders gnistarde sköld
Elementens symboliska avbild
En dödskallevist snögestalt
Med norrskensblick som flammar vild
och blixtrar i samklag med allt
Vishjärtad och med skuldror som alpkedjor vida.
Den äventyrsgivande lanskapets medelpunkt
med istidsdraken fader jökul vid sin sida
Som ligger och andas tungt
Döpt i en Jökelsjö
Invigd i utopin
Med glaciärvärldens deltaö
Välvd i periferin
En vintrig kröningsrit
Med vinden som poet
Fjättrar denna eremit
I sin universalitet
Stjärnkartan ristas över hans rygg
Av drakens frostklor, som stillsamoch skygg, förtäljer om dess ursprung i sällsamt kvad.
En ohörd visdom, ett oskrivet titelblad
Dopfunten, en vak i glaciärskorpans yta
Och stormen tjänar som energisk psalm
Knäböjd på frusen bädd ses han flyta,
På solmejslade block, på vattenkristallers malm
Döpt i en Jökelsjö
Invigd i utopin
Med glaciärvärldens deltaö
Välvd i periferin
En vintrig kröningsrit
Med vinden som poet
Fjättrar denna eremit
I sin universalitet
