Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår
Händer kalla mist sitt liv.
Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd
Säg hur kan jag bota dig?
Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll,
En färd i sorgens dagg
På sporrad häst nu här, till livet endast gäst,
För att möta dig igen.
Du gråter, Solvit, grymma tårar faller
Var tår faller blodig på likets bröst
Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker
På den dödes arm, du sorglös vila får.
Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit.
Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av,
Rida med följe över himlens rand.
Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall
Innan salens hane galer dag
Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit
Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren.
Hon föll snart död, min Skjöldungadis
Saknaden bragde hennes liv.
