Doften av ångest Jag vet att orden smärtar och jag vet att det gör ont När lyckan i ditt glas blir för dyrt När vänner blir demoner och demoner blir till vän En genväg genom livet stegen styrt En sanning föder hatet smärtar tusen och en natt Sårar djupt ditt inre gör dig vek Du önskar allt det goda men blir ner tryckt när du hör Av dom bättre är du dömd du är ett svek Säg vad du ser Säg vem du klär Så mycket mer än ord som sägs Jag vet att du är Ditt samvete förnekar men din spegelbild är sann Jag vet att det är ensamt där du går Dina ögon talar sanning men hör gåtor från din mun Doften utav ångest mot mig slår Låt ilskan i ditt inre sväva ensamt mot sin död Se barnet i din spegel den du klär Se hoppet i dess ögon se viljan i dess själ Förneka ej den människa som du är Spikar i mitt hjärta Är varje natt för evigt i en annan värld Vem är den vise som med vetskap är så lärd Vem är den hjälten som min oskuld tog till sin Spikar i mitt hjärta jag ser elden är den min Kom luft så kall ett hål ett fall Så oförstörd jag ser min död Nåt sliter en blodad tand Nåt biter från min tomma hand Gråter kom regn gör mig hel Förlåter min ångest gör mig stel Hatar allt ni tror jag är Hånar den spegelbilden som jag klär Mitt inre blöder min tanke är för rak Allting var så enkelt men har tappat all min smak Murar rasar samman stoftet kväver mig igen Två världar två liv men vad kommer sen Blivit tvingat till att älska en hand har blivit två Varför fanns där ingen hjälte när mina händer var för små Händer som höll mig ner någon som andas vill ha mer Så naken utan vilja jag försvinner i det som sker För evigt farväl Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd Ser blodet i mig svartnar mina ögon söker svar Mina tankar är som nålar det här är allt vad jag har kvar Och jag som lovade hela världen mina dikter mina brev Mitt inre skriker hjälplöst rena själen ut och lev Jag brinner jag drunknar Så ensam i mörkret som ett slukande hav En tomhet så hjälplös Så ensam mot en väntade grav Jag ser genom dimman ser blodet på min arm Hör demoner i mitt inre dess viskning gör mig varm Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå Jag hatar hela världen som levande får gå Jag brinner jag drunknar Så ensam i mörkret mot ett slukande hav En tomhet så hjälplös Så ensam mot en väntade grav Brinner längtar tårar fyll min själ Det svartnar mitt inre för evigt farväl Tomhet värm mig mot ett slukande hav Vildjursjakt Mot en nattsvart himmel tändes en bål Skallgång tätnar av glimmande stål Inombords nåt som inte vill dö Dömd till att brinna vid svartaste sjö Vilddjurs vrede smärtar ben Den utan synd på den förste sten Fast gammal man ger ingen tröst Eld och lågor släcker törst Vore min hand så fri och stark Så föll den förste sten mot mark Men bunden är min tro och råd Den första stenen allt för hård Ur törstande sång kom en första stöt Synen skymd utav blodet blöt O fader se din sargade son Från vilddjurs vrede vill långt härifrån Förlåt mina synder men hungrig gått Ett gammalt bröd är mitt enda brott Någon piskar slår strör salt i sår O Fader lindra det straff jag får Det smärtar ont att inte levande gå Vill sona mitt brott men leva ändå Min rätt till liv vill jag slå vakt Men har blivit snärjd i en vilddjursjakt Moders barm Två skuggor sågs komma med knytet uti arm Skuggor stal ett liv från moders barm En varg vittrar föda vildsvin vittrar kött I en månklar natt låg ett barn i tron var dött En moders tysta flykt från en hövdings skarpa syn Fåglar flyger hungrande i skyn Ett hjärta slår så hårt ser rädslan i hennes gång I natt är hennes vandring så lång Hon känner sorg av den hon höll Över borg när hon föll Vredgat ont finns ingenting Allt är tomt runt omkring Söker kraft i sin själ Av det hon haft minns den väl Vredgat ont finns ingeting Allt är tomt runt omkring Men hoppet som styrka gav henne mod Att vandra i kylan så trött Av vargar som ylar hörs törsten av blod Att finna det liv som hon fött I vilddjurs djupa spår i tysthet tog sig fram Vargar slet i kött i barnaben Skräck i hennes syn av vilddjurs stora stam Barn så naket livlöst låg på sten Skrivet i mitt blod En sköld mot min skuldra, ett svärd så fyllt av sorg En brynja utav völund är allt jag äger från min borg En här från okänt mål, ett folk som ingen sett Min tron besatt av våld, jag söker hämnden kräver rätt Mina bröder drick ert mjöd, tag en oskuld till er mö Ack så ädel är din skörd, hungrar liv, hungrar död Runt Hugins svarta hals, ett ark som Oden sänt Skrivet i mitt blod mitt arv som ondskan vill ha bränt Förneka mig mitt arv, förneka mig min tron När natten gryr till dag, så står jag där med här vid bron När elden lagts till ro, när flammor nåt sin höjd Och hjältar går på bron vår stolta borg är fri och röjd Då vilar åter svärd, en kvinna till var man Sköld i åter glans heder åt mitt folk vi vann Två världar Jag såg din hand ett rop på hjälp Men jag var alltför feg alltför rädd Såg din blick så sakta dö I tusen eldars sken så vilsen sedd Om jag bara tog mig mod och gav dig stöd så att du fick tag Som änglar älskade där vi stod Som två hjältar i ett slag Den ene brinner för en glöd Som den andre vet är död Under sol som färgats röd Den ene bränner vill bli hörd Den andre älskar vill bli rörd Under sol som färgats röd Bundna är våra händer kan du se Känner du min sorg och min törst Så fri är våran tanke men ändå låst Vem bär nyckeln till vår själ i vårt bröst Lyckan kommer lyckan går Vem kan tyda det vi får Att få älska vi förstar Det är ensamt där vi går Tusen tårar fallit mången sten jag stött Blickar gömda ensam glömda orden jag har nött Så orättvis är världen medan andra ser den skön