Vid midnattens tidh den förfärligaste av stormar härjar
Sliter rot ur jord och dundrar, skriar
I tvenne timmar rasar himlen ner mot jord
Hvarefter ett sådant mörker lägger sig tjockt som tjära
Ingen mänska syntes i svärtan
Sent omsider skingras mörkret
Blottar gulblekta anleten, många med döda blickar
Den mörka dimman skingras sprids av vind
Den dighra dödens färd, född ur jordens inre
För att breda ut sig öfver land och hav
Svärtan rider på den södra vinden
Vänd ditt anlete mot norr och fyll ditt väsen
Hundratals, tusentals skrik tjuter i dödens vind
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
En obeveklig vind, mörk förskoningslös
Som färdas öfver hav och bergh
Genom kött och själ lämnar lik
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra dödens färd, född ur jordens inre
För att breda ut sig öfver land och hav
Den dighra dödens färd
Den dighra, den dighra, den dighra döden
Den dighra dödens färd
Den dighra, den dighra, den dighra döden
