Aldrig är jag utom fara, (1) Kan dock alltid säker vara; Alltid någon nöd, men se, Alltid hjälp för allt mitt ve! Aldrig fri från syndens smärta, Men dock tröstad vid Guds hjärta; Aldrig utan kamp och strid, Alltid dock på djupet frid! Ofta jagad, ofta fången, (2) Men dock aldrig helt förgången; Ofta utan kraft och råd, Aldrig utan hjälp och nåd! Alltid täck för Faderns öga, (3) Jesu, fast jag tror det föga; Aldrig rätt tillfreds med mig, Alltid salig dock i dig! Så du sorg och glädje delar, Att mig intetdera felar: Sött och surt i livets skål, Just så mycket, som jag tål! Men, o Jesu, när jag gråter, Giv, att hoppets glädje åter, Trots all synd och nöd, ändå, Måtte övervikten få! 1, 1 Kor 15:30, 2, Ps 91:3, 3, Ef 1:6