Städet klingar i den smedja som skall skänka mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd Hamra järnet i dess djupa heta lyster till galdersängens starka sjed I hanegällets skira stålar du framtädde un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder Jag miste dig med blicken min Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer Likaledes skall jag aldrig glömma dig Ögonen så glittrande av liderlighet Jungfru i hindhamn Tvinna strängen utav linets långa trådar Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält Stränga bågen och nu aske trädet böja En båge täljid, att fälla dig Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd Våra blickar möttes stilla och så varligt Med pilens spets mot hjärterot Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer Likaledes skall jag aldrig glömma dig Ögonen så glittrande av liderlighet Jungfru i hindhamn Löp din väg du fagra hind som dig förblindat i din falska skepnad stå Du äro jungfrun blid jag miste i min ungdoms är till skogens trolska väsen